Kom ihåg mig..?
när du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
när du har vunnit
kom ihåg mig då
när du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
när du är luften
kom ihåg mig då
när våren öppnar sina dörrar
och du tar den långa vägen hem
när du sitter på uteserveringen
där vi satt igen
kom ihåg mig då
Jag tror jag har använt den här textsnutten tidigare i någon blogg. Inte riktikt säker dock. Den passar ganska bra på något sätt. Men men. Hur som helst börja den egentliga bloggen nu.
Jag har funderat lite på förehållanden och saker runt omkring. Alltså alla som kommer in i ett förhållande har en förmåga att gå in i förhållandet och bara vara med dem. Alltså jag förstår dem helt och fullt. Det är klart att man vill vara med den man tycker om på det där speciella sättet. Det skulle nog jag också göra. Kanske... Knappast aktuellt i och för sig... Men en intresant tanke. Vet inte riktigt om jag har lyckats formulerat mig på ett bra sätt... Känns lite som anklagande... Det är absolut inte min mening. Ingen kan vara gladare än jag för er allas skull. Jag funderar bara lite för mycket som vanligt...
Kommer ni ihåg även de som inte blivit två ännu?
Dagen citat...
"Varför slösa tid med 10or när man får nobben av 6or?"
Allan i 2och en halv män. avd. och femor och fyro... osv...
Två saker...
En mycket god vän lärde mig en gång i tiden en ganska bra grej. Han sa något i stil med: "Man har så få ljuspunkter i livet så när man väl får någon gäller det att hålla i det så hårt man bara kan tills nästa gång man får någon". Det är något jag försökt att leva efter. Och det har dessutom gått ganska bra. Med tiden så har det blivit längre mellan gångerna. Men jag har fortsatt att hålla i det som har varit bra.
Dock har det hänt något med mig. Som vanligt har jag har jag ingen aning om vad. Men jag har på något sätt förlorat den förmågan. Ett bra exempel är i måndags. Jag var på fotboll med en god vän och kollar när AIK krossar djurgården. En grymnt bra grej. En sådan sak som man för en tid sedan skulle kunnat leva på i flera månader. Nu dröjde det nog cirka två timmar. När man sitter själv i bilen och tänker alldels för mycket. Något som man gör alldeles för många gånger... Men det skulle vara kul att någon gång komma fram till något med alla tankar. Just nu är det mest att förtränga dom saker man vill. Och bara inse att dom sakerna inte kommer hända och det är inget att drömma om. Jag har kommit fram till att jag verkligen tycker att drömmar är för färskingar. Eller iallafall för andra. Jag saknar det många gånger. Att drömma eller verkligen vilja något. Men ju mer jag vill, desto mer ökar sanolikheten att det inte ska bli så. Det hännder allt som oftast att något som jag hade bestämt för knappt ett och ett halft år sen verkligen skulle ha hänt. Nu finns det inte ens kraft för att göra det. Om det nu är kraft man behöver för att göra en sådan grej...
En annan grej som jag har funderat på är att det finns så många saker som jag saknar som var förut. Och som aldrig kommer bli som det en gång varit. Människor man umgicks med eller saker man gjorde. Antingen är det något att jag som vanligt har gått ut genom en dörr och den har slagit igen och blivit låst med dubbla slag. Eller så är det något annat. Dock lever jag i den förhoppning att deras liv har blivit bättre utan mig. Och det gör att det känns lite lättare. Inte mycket. Men lite iallafall...
Kommer vi någonsin träffas själva igen..?
En dag till...
Bara en dag till? Det är bara ett problem med det. Det finns inget jag vill... Det skulle helt enkelt vara kul att göra något som man vill istället för det man måste. Eller måste är kanske fel ord. Men dom flesta saker som jag gör är helt enkelt för alternativen är ännu sämmre. Inte för att det är bra saker. Utan som sagt att alternativen är ännu sämmre. Och inte för att man vill. Det var länge som saker gjordes för att man ville det. Om någon gång ens..? Men men.
Vad fan har vilja med livet att göra?
Äntligen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån
Sådär. Nu är allt äntligen klart. Nu sitter man här med sina biljeter. Det enda som återstår är lite valborgsfirande i Kristinehamn. Men som jag har längtat. Och äntligen är det klart.
På lördag den 2/5 klockan 07.50 så går det ett tåg från Flen till Arlanda. Kommer till Arlanda klockan 11.50. Det blir lite tight... Men man får cheka in på flyget via internet. Sen lyfter planet klockan 13.20. Sen efter mellanlanding i Köpenham så landar jag i Frankfurt 16.50. Och eftersom det är en av europas största flygplatser så har jag en del att välja på var man vill fortsätta.:) Men jag ska försöka hitta en dator och uppdatera er när jag vet vad nästa destination blir.
På återsende.
Ja ja... där var ju inte mycket sant... förutom att det blir valborgsfirande i Kristinehamn då. Som i och för sig ska bli trevligt.:) Men en vacker dag så kommer det inte vara något tilllägg. Kanske... men men. Det blir väll någon av dom där torsdagarna någon av de udda veckorna...
Tisdag kväll...
Ja ja. En kram hade ju inte varit helt fel så att säga...
Nervös...
Jag tror jag har kommit fram till varför jag planerar så sällan. Det är mycket på grund av mitt självförtroende. Jag blir nervös över saker som kommer att hända. När jag blir nervös ökar sanolikheten för att man ska "banga"... När saker händer spontant så gillar jag det mesta och är "på" på allt. Vilket kanske inte alltid det bästa i och för sig... När jag har planerat så kan det kännas jobbigt att gå över gatan... Man borde kunna göra något åt det på något sätt. Kontentan av allt det här är att jag försöker att inte planera något som helst. Tillexempel så senast jag var på en planerad fest var en midsommarfest. 2006... Som dessutom jag anordnande... Men men. Det är väll bara övning som ger färdighet som dom säger.
Sitter nu och kollar på på "packat och klart". Inte den bästa idén för en fattig student... Grymt sugen på Påskön. Och Mallorka (stavas det verkligen så..?) verkar ju faktiskt ganska trevligt. En bit bort från turistfällorna dock...
Men men. Nervöst är det...
Förvänta dig aldrig något av någon.
Det är så ofta man gör saker man inte vill. Det är så ofta man är dum mot folk. Men allra oftast mot sig själv. Jag har inte så många saker jag försöker följa. Och ännu färre man lyckas med. Det är dock en sak jag alltid försöker följa. För det mesta lyckas det. Men när man någongång misslyckas så får man direkt en fet smäll. Som alltid är så hård att man tycker att man ska ha lärt sig för alltid. Det är dock inte så att man någon gång lär sig. Man gör det om och om igen. Det är inte så att jag är sur eller något på någon. Viktig... Men jag blir väldigt sur och besviken på mig. Det är jag som gör fel. Ingen annan. Jag har satt upp filosofien och det är upp till mig att följa den. Misslyckas jag är det mitt och bara mitt fel.
Jag skrev en gång för ett tag sen att det kanske var något lite ljus långt borta. Det är bara att det inte finns något. Det var något jag ville se. Men som vanligt såg jag fel. Det fanns inget där. Precis som vanligt. Blir lite jobbigt när man tror att man ser något. Eller snarare vill. Men men. Det är en trevlig känsla på. På sitt sätt.
Det finns inget att se...
Någon annanstans..
Problemet är att det känns som jag skulle svika en massa folk. Och det är något jag verkligen försöker undvika. Dock är jag osäker om jag någon gång har lyckats... Jag har dock insett att jag är en svikare av stora mått. Det finns en som jag sviker på daglig nivå. Men det är en person jag inte ens gillar. En ganska grå, tråkig och menislös människor. Alltså en som jag inte bry mig så mycket om. Men dom jag gillar försöker jag verkligen undvika att svika. Men som sagt jag försöker så mycket jag kan att undvika.
Men det finns några som har investerat mycket tid och framförallt pengar. Det skulle nog känns jobbigt att svika den. Och andra sidan skulle hon inte se det så.
Men det skulle kännas bra att vara någonannanstans
SM-GUUUUULLLLDDD
Äntligen. Efter fyra års lång väntan var det dags igen. Innebandyguldet säkrades efter en inlednigsvis jämn (målmässigt) match. Men i tredje hade Varberg ingen chans att lycka stå upp mot AIKs tunga ofensiv. Matchen slutade 6-2 och GULD. Så grymnt skönt.
Hur ung (eller gammal) kan man vara för att ge upp sina drömmar? Hur ung (eller gammal) kan man vara och inte ha några kvar? Inte för att man har uppfyllt alla. Utan att man aldrig kommer att uppfylla några alls? Hur ung (eller gammal) kan man vara och ha gett upp? Många frågor finns det. Inte ens hälften finns det svar till. Det är bara att inse att tiden har sprungit för fort och förbi och man har helt enkelt för blivit för gammal för livet.
Jobbigt men sant.
Utkast: Det är ...
Det är fasligt vad folk har börjat blogga. Dom skriver ett eller flera inlägg varge dag... Jag och andra sidan lyckas inte få ihopp en varannan månad. Även om jag försöker. Men det vill sig inte riktigt. Har tillexempel letat efter en låttext i knappt fyra månader. Och är det inte det så är det något annat som bråkar med mig. Det är ofta så att jag har tankar som jag vill förmedla vidare. Men antingen så räcker dom inte till ett helt inlägg eller så kommer det inte ut på ett tillfredställande sätt. Det vill sig inte riktigt helt enkelt. Och eftersom det är signifikativt för mig så är det väll inte så konstigt i och för sig.
Det jobbiga är att jag ibland ser dom så kallade ljusen i tunneln. Vilket tyvär är ett problem. För att jag ser aldrig något som finns där på riktigt. Det är att jag vill se det mer än vad jag ser. Och andra sidan vet jag inte ens vad jag tittar efter. För ett par år sen visste jag ungefär vad jag letade efter. Nu har jag ingen aning längre.
En gång i livet för mycket var det något som gick sönder. Problemet är att jag inte vet vad jag ska göra åt det och laga det med. Jag har provat både spik och plåster. Inget har funkat tyvär. Vilket leder till en jobbig slutsats:
Att oavsett hur fort jag springer kommer jag aldrig komma ifatt nu.
Lycka till du.
Onsdag morgon
Igår kunde varit en hemsk backdag. Med dryga 2 minus. Men efter en rulle ballerina och ett famileyguy så kunde även det vändas till ett knappt 0.5 plus. Floppade blandanat ett fyrtal och turnade in ett. Så om jag bara hade börjat fyra timmar senare så hade det blivit väldigt bra:P
Skola nu. Grupparbete. Intresant grupp är det.:P
Ha det bra.
RIP Bambi
Walking on the edge of a knif...
Mina tre önskningar...
With somebody who loves me Somebody who somebody who Somebody who loves me Somebody who somebody who To hold me in her arms oh I need a girl who'll take a chanceOn a love that burns hot enough to last So when the night falls My lonely heart calls.
Jag har alltid sett mig som en ganska enkel person. Jag har aldrig velat ha så mycket här i livet. Det är egentligen bara tre saker faktiskt: Jag skulle gärna villja ha massor med pengar, eller massor. Så att man själv och ens närmaste inte behöver oroa sig så mycket mer. Jag skulle gärna ha en ny bil. Alltså inte en ny "vanlig" bil. Utan en typ ferrari eller porche eller liknande. Men helst av allt skulle jag nog vilja ha en kram. Alltså inte en "tack" kram eller "du är så snäll" kram. Utan en som betyder något. eller något mer ska man väll säga. Jag kommer nog inte få någon av den typen tyvär. Men jag skulle gärna få en kram ändå.
Jag fattar ingenting...
inte en dag yngre skriver jag en sång jag har ältat alla ord här över muggar och glas vi kom varandra närmre du och jag i vår och jag är tacksam för att du orkade lyssna en sommar igen kanske nån vecka på landet kanske nån helg i nån storstad söderut Du och din tjej jag och min son ibland planerna är skönt om dom kan flyta lite nu fan, det värker det ilar då och då det känns ibland som alla har förstått utom jag att världen står och pekar stackars han som tror att livet är en dröm han borde ta ett jobb jag drack en kaffe hos Louise på hennes uteplats igår hembakt och en son som lärt sig cykla just hon berättade sin historia och om styrkan hon fått hur värdena ändras när sjukdomar kommer jag ville skjuta mig själv redan på tunnelbanan hem för hur svag jag har varit och hur fel jag haft två öl senare var Skånegatan ändå lite lockande och framtiden ljus jag fattar ingenting... ännu inte äldre tar jag flyget härifrån och tänker att jag blivit lite starkare tänker att jag bara måste leva lite mer och se mig om du vet hur jag är men sen i mörkret på hotellet i lappsjukans klimax klickar jag fram bilder som jag har i telefonhon och jag i taxi på väg från Gorkijparkenpå ett sista försök i Moskva nu minns jag det som varmt det där som frös i TV-soffan dagarna vi inte orkade prata med varann jag tvivlar än en gång och strör ut frågorna på bordet nån säger nånting nån annan nåt annat jag kunde säga att jag önskar hon förstod men det är ju inte det jag vill nog bara ändra sanningen nu går solen upp och jag står på en balkong i ett land jag aldrig känt och tittar österut ett land jag aldrig känt med nya smaker att förnimma steg som måste tas och mina hyllor för mig själv stolt som en bödel som bara gör sitt jobb väntar jag på frälsning och förlåtelse jag fattar ingenting... jag fattar ingenting och jag ser bara tecken bilder säga stanna bilder säger gåvvi pratar inte mera eller gifter oss till hösten saker förändras när tiden går har jag väntat mig för mycket blåste jag iväg jag ser tillbaka på en radda av affischer jag tror jag drömde om ett liv bara utan korridorer utan korridorer skulle jag bli lycklig du kände mig när åren var terminer när sommaren var helig och nätterna var allt du har vart densamma som en klippa genom tiden med en hand som verkat räcka åt oss alla minns du när vi satt utanför Strandbaden i Falkenberg och lyssnade på när havet blåste in det var långt innan henne det var långt före allt men jag kan inte komma ihåg att jag saknade nåt jag ser regnet komma närmre över floden TV:n dövar tystnaden i mörkret tid tid tid inte en dag yngre skriver jag en sång jag fattar ingenting...
Jag tror jag har har börjat förstå det på ett sätt som jag inte alls förstår. Eller snarer inser vem jag är. Men jag fattar ändå ingenting... Jag börjar tro att jag är den där killen som alla tjejer säger att dom vill ha men aldrig kommer att välja. Det finns dom som säger att dom är trötta på dom där som bråkar, super och är dumma. Och vill ha någon som är snäll och bryr sig om. Jag har alltid hoppats att jag ska komma till den åldern där dom människorna finns. Jag har nu förstått att den tiden aldrig kommer att komma. Men har aldrig sagt att det är min lycka som är den viktigaste. Kommer aldrig att säga det heller. Men fin tanke är det iallafall. Men som sagt: Jag fattar ingeting...
Poker ikväll:D Tänk om det kunde gå lika bra som på nätet...;)
