Non Nisi Victor Redit

och om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån


Sådär. Nu är allt äntligen klart. Nu sitter man här med sina biljeter. Det enda som återstår är lite valborgsfirande i Kristinehamn. Men som jag har längtat. Och äntligen är det klart.

På lördag den 2/5 klockan 07.50 så går det ett tåg från Flen till Arlanda. Kommer till Arlanda klockan 11.50. Det blir lite tight... Men man får cheka in på flyget via internet. Sen lyfter planet klockan 13.20. Sen efter mellanlanding i Köpenham så landar jag i Frankfurt 16.50. Och eftersom det är en av europas största flygplatser så har jag en del att välja på var man vill fortsätta.:) Men jag ska försöka hitta en dator och uppdatera er när jag vet vad nästa destination blir.

På återsende.

Ja ja... där var ju inte mycket sant... förutom att det blir valborgsfirande i Kristinehamn då. Som i och för sig ska bli trevligt.:)  Men en vacker dag så kommer det inte vara något tilllägg. Kanske... men men. Det blir väll någon av dom där torsdagarna någon av de udda veckorna...

Ja ja. En kram hade ju inte varit helt fel så att säga...

Jag tror jag har kommit fram till varför jag planerar så sällan. Det är mycket på grund av mitt självförtroende. Jag blir nervös över saker som kommer att hända. När jag blir nervös ökar sanolikheten för att man ska "banga"... När saker händer spontant så gillar jag det mesta och är "på" på allt. Vilket kanske inte alltid det bästa i och för sig... När jag har planerat så kan det kännas jobbigt att gå över gatan... Man borde kunna göra något åt det på något sätt. Kontentan av allt det här är att jag försöker att inte planera något som helst. Tillexempel så senast jag var på en planerad fest var en midsommarfest. 2006...  Som dessutom jag anordnande... Men men. Det är väll bara övning som ger färdighet som dom säger.

Sitter nu och kollar på på "packat och klart". Inte den bästa idén för en fattig student... Grymt sugen på Påskön. Och Mallorka (stavas det verkligen så..?) verkar ju faktiskt ganska trevligt. En bit bort från turistfällorna dock... 

Men men. Nervöst är det... 

Det är så ofta man gör saker man inte vill. Det är så ofta man är dum mot folk. Men allra oftast mot sig själv. Jag har inte så många saker jag försöker följa. Och ännu färre man lyckas med. Det är dock en sak jag alltid försöker följa. För det mesta lyckas det. Men när man någongång misslyckas så får man direkt en fet smäll. Som alltid är så hård att man tycker att man ska ha lärt sig för alltid. Det är dock inte så att man någon gång lär sig. Man gör det om och om igen. Det är inte så att jag är sur eller något på någon. Viktig... Men jag blir väldigt sur och besviken på mig. Det är jag som gör fel. Ingen annan. Jag har satt upp filosofien och det är upp till mig att följa den. Misslyckas jag är det mitt och bara mitt fel.

Jag skrev en gång för ett tag sen att det kanske var något lite ljus långt borta. Det är bara att det inte finns något. Det var något jag ville se. Men som vanligt såg jag fel. Det fanns inget där. Precis som vanligt. Blir lite jobbigt när man tror att man ser något. Eller snarare vill. Men men. Det är en trevlig känsla på. På sitt sätt.

Det finns inget att se...

Äntligen. Efter fyra års lång väntan var det dags igen. Innebandyguldet säkrades efter en inlednigsvis jämn (målmässigt) match. Men i tredje hade Varberg ingen chans att lycka stå upp mot AIKs tunga ofensiv. Matchen slutade 6-2 och GULD. Så grymnt skönt.

Hur ung (eller gammal) kan man vara för att ge upp sina drömmar? Hur ung (eller gammal) kan man vara och inte ha några kvar? Inte för att man har uppfyllt alla. Utan att man aldrig kommer att uppfylla några alls? Hur ung (eller gammal) kan man vara och ha gett upp? Många frågor finns det. Inte ens hälften finns det svar till. Det är bara att inse att tiden har sprungit för fort och förbi och man har helt enkelt för blivit för gammal för livet.
Jobbigt men sant.

Det är fasligt vad folk har börjat blogga. Dom skriver ett eller flera inlägg varge dag... Jag och andra sidan lyckas inte få ihopp en varannan månad. Även om jag försöker. Men det vill sig inte riktigt. Har tillexempel letat efter en låttext i knappt fyra månader. Och är det inte det så är det något annat som bråkar med mig. Det är ofta så att jag har tankar som jag vill förmedla vidare. Men antingen så räcker dom inte till ett helt inlägg eller så kommer det inte ut på ett tillfredställande sätt. Det vill sig inte riktigt helt enkelt. Och eftersom det är signifikativt för mig så är det väll inte så konstigt i och för sig.

Det jobbiga är att jag ibland ser dom så kallade ljusen i tunneln. Vilket tyvär är ett problem. För att jag ser aldrig något som finns där på riktigt. Det är att jag vill se det mer än vad jag ser. Och andra sidan vet jag inte ens vad jag tittar efter. För ett par år sen visste jag ungefär vad jag letade efter. Nu har jag ingen aning längre.
 En gång i livet för mycket var det något som gick sönder. Problemet är att jag inte vet vad jag ska göra åt det och laga det med. Jag har provat både spik och plåster. Inget har funkat tyvär. Vilket leder till en jobbig slutsats:
Att oavsett hur fort jag springer kommer jag aldrig komma ifatt nu.


Lycka till du.