Två saker...
En mycket god vän lärde mig en gång i tiden en ganska bra grej. Han sa något i stil med: "Man har så få ljuspunkter i livet så när man väl får någon gäller det att hålla i det så hårt man bara kan tills nästa gång man får någon". Det är något jag försökt att leva efter. Och det har dessutom gått ganska bra. Med tiden så har det blivit längre mellan gångerna. Men jag har fortsatt att hålla i det som har varit bra.
Dock har det hänt något med mig. Som vanligt har jag har jag ingen aning om vad. Men jag har på något sätt förlorat den förmågan. Ett bra exempel är i måndags. Jag var på fotboll med en god vän och kollar när AIK krossar djurgården. En grymnt bra grej. En sådan sak som man för en tid sedan skulle kunnat leva på i flera månader. Nu dröjde det nog cirka två timmar. När man sitter själv i bilen och tänker alldels för mycket. Något som man gör alldeles för många gånger... Men det skulle vara kul att någon gång komma fram till något med alla tankar. Just nu är det mest att förtränga dom saker man vill. Och bara inse att dom sakerna inte kommer hända och det är inget att drömma om. Jag har kommit fram till att jag verkligen tycker att drömmar är för färskingar. Eller iallafall för andra. Jag saknar det många gånger. Att drömma eller verkligen vilja något. Men ju mer jag vill, desto mer ökar sanolikheten att det inte ska bli så. Det hännder allt som oftast att något som jag hade bestämt för knappt ett och ett halft år sen verkligen skulle ha hänt. Nu finns det inte ens kraft för att göra det. Om det nu är kraft man behöver för att göra en sådan grej...
En annan grej som jag har funderat på är att det finns så många saker som jag saknar som var förut. Och som aldrig kommer bli som det en gång varit. Människor man umgicks med eller saker man gjorde. Antingen är det något att jag som vanligt har gått ut genom en dörr och den har slagit igen och blivit låst med dubbla slag. Eller så är det något annat. Dock lever jag i den förhoppning att deras liv har blivit bättre utan mig. Och det gör att det känns lite lättare. Inte mycket. Men lite iallafall...
Kommer vi någonsin träffas själva igen..?
En dag till...
Bara en dag till? Det är bara ett problem med det. Det finns inget jag vill... Det skulle helt enkelt vara kul att göra något som man vill istället för det man måste. Eller måste är kanske fel ord. Men dom flesta saker som jag gör är helt enkelt för alternativen är ännu sämmre. Inte för att det är bra saker. Utan som sagt att alternativen är ännu sämmre. Och inte för att man vill. Det var länge som saker gjordes för att man ville det. Om någon gång ens..? Men men.
Vad fan har vilja med livet att göra?
