Utestängd...
Du har skrattat åt min humor lika gott som jag åt din. Varje kväll gick solen ner, alla kvällar fler och fler skrattade vi åt samma sak, men nu står jag vid min cykel och ser ner över Östberga stad.Och här kommer denna vemodiga man som kryper fram. I mig varje kväll. I mitten av Augusti och han gör mig knappast lustig. Denna vemodiga man kryper fram och berättar om dom vardagliga minnen som han kan. Denna vemodiga man kryper fram. Jag är en vardagens person som cyklar runt i våran stad och känner vardagens passion. Och i Juni är jag glad, jag är sommarens fantast fast fast med kläder på. Jag är en blomma i ett skal, jag är en påklädd Rönnerdal men nu är tiden här då den där lilla mannen knackar på fast han är portförbjuden men det spelar ingen roll för jag är utelåst.
Denna vemodiga man kryper fram och berättar om dom vardagliga minnen som han kan. Ja nu kryper han fram, han som kan, göra sommaren till höst och här börjar allting om och hjärtat slår nu för hans vemodiga röst. Denna vemodiga man kryper fram och berättar om dom vardagliga minnen som han kan. Ja denna vemodiga man kryper fram. Och berättar om vinterns passioner som försvann. Jag är en vardagens person som känner höstens misär. Du kanske inte skrattar jämt men du får ta mig om du vill och som jag är.
Jag hade både stängt och låst dörren med en klar förhoppning om att aldrig behöva öppna igen. Men som vanligt blev det inte som jag ville. Jag öppnade dörren på vid gavel och släppte in honom. Och på något konstigt sätt. Eller så konstigt är det inte... Så hammnade jag utanför och tittar på den stängda dörren. Utan en aning om hur jag ska kunna komma in igen. Just nu känns det som om jag inte vet om jag ens vill komma in igen. Jag är kanske sådan egentligen? Att jag på något konstigt sätt har hittat min plats? Att det som jag var bara var en illusion? Att den jag var då inte var verklig? Frågan är om jag ens finns på riktigt? Det känns lite så faktiskt...
På återsende...
Denna vemodiga man kryper fram och berättar om dom vardagliga minnen som han kan. Ja nu kryper han fram, han som kan, göra sommaren till höst och här börjar allting om och hjärtat slår nu för hans vemodiga röst. Denna vemodiga man kryper fram och berättar om dom vardagliga minnen som han kan. Ja denna vemodiga man kryper fram. Och berättar om vinterns passioner som försvann. Jag är en vardagens person som känner höstens misär. Du kanske inte skrattar jämt men du får ta mig om du vill och som jag är.
Jag hade både stängt och låst dörren med en klar förhoppning om att aldrig behöva öppna igen. Men som vanligt blev det inte som jag ville. Jag öppnade dörren på vid gavel och släppte in honom. Och på något konstigt sätt. Eller så konstigt är det inte... Så hammnade jag utanför och tittar på den stängda dörren. Utan en aning om hur jag ska kunna komma in igen. Just nu känns det som om jag inte vet om jag ens vill komma in igen. Jag är kanske sådan egentligen? Att jag på något konstigt sätt har hittat min plats? Att det som jag var bara var en illusion? Att den jag var då inte var verklig? Frågan är om jag ens finns på riktigt? Det känns lite så faktiskt...
På återsende...
Tro...
Tro. Jag vill känna tro. Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro. I en vintervärld, finns det någon tro? Jag vill känna önskan om en tid s ljus som friheten. Känna tro igen. Drömmarna vi har känns som bleka hästar. Där har sommaren redan regnat bort. Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar. Svaren är en viskning i en värld långt bort. Tro. Jag vill känna tro. Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro. I en vintervärld, finns det någon tro? Jag vill känna önskan om en tid s ljus som friheten. Känna tro igen. Att vilja men inte känna är nog så svårt. Att se men inte höra. Du vände dig bort. Du sa inget här är givet för sådant är livet. I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan. Tro. Jag vill känna tro. Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro. I en vintervärld, finns det någon tro? Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten. Känna tro igen.
Spelar det verkligen ingen roll hur många vägar vi går? Eller hur många tårar vi gråter? Hur mycket man gör och hur mycket man vill? Kämpar och försöker? Tycker eller försöker? Jag vill bara...
Jag vill aldrig tro igen! Inte nu och inte sen! Aldrig aldrig och åter aldrig! För börjar man tro försvinner det alltid!
På återsende...
Spelar det verkligen ingen roll hur många vägar vi går? Eller hur många tårar vi gråter? Hur mycket man gör och hur mycket man vill? Kämpar och försöker? Tycker eller försöker? Jag vill bara...
Jag vill aldrig tro igen! Inte nu och inte sen! Aldrig aldrig och åter aldrig! För börjar man tro försvinner det alltid!
På återsende...
Några dagar till...
Tro, ork och lust är lätt att tappa. Lätt när stora drömmar trängs med saknaden. Och vinden blåser hårt emot din kappa.Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen. Håll ut! Håll ut! Förr eller senare spricker en bubbla. Håll ut några dagar till. Guld är inte det enda här som glimmar. När jakten går på allt som liknar räddningen. Och lyckan varar bara några timmar. Det är inte den vi söker, inte den min vän. Världen ligger helt i dina händer. Och allting ser så gulligt ut från ovan. Himlen ser så praktfull ut från marken. Håll näsan över ytan tills det vänder. Håll ut! Håll ut! Förr eller senare spricker en bubbla.Håll ut några dagar till.
Jag vet inte vad det är. Men ibland, ibland. Så synns det något. Långt borta, förbi träden. Så långt borta så så det nästan inte syns. Men kanske kanske kan det vara något som liknar ljus. Men bara ibland... För det mesta finns inget där. Som dom säger: Håll ut några dagar till.
Fotboll imorgon! Skulle inte kännas fel med en seger. Och en hel massa mål... Får dessutom sällskap av en ny fotbollsbekantskap! Ska bli mycket trevligt! Måtte det inte ta allt för lång tid i skolan bara. Men borde gå fort. Hoppas...
På återsende!
Jag vet inte vad det är. Men ibland, ibland. Så synns det något. Långt borta, förbi träden. Så långt borta så så det nästan inte syns. Men kanske kanske kan det vara något som liknar ljus. Men bara ibland... För det mesta finns inget där. Som dom säger: Håll ut några dagar till.
Fotboll imorgon! Skulle inte kännas fel med en seger. Och en hel massa mål... Får dessutom sällskap av en ny fotbollsbekantskap! Ska bli mycket trevligt! Måtte det inte ta allt för lång tid i skolan bara. Men borde gå fort. Hoppas...
På återsende!
Brustet hjärtas röst
Ikväll är vinden stilla. Fast det stormat hela dan. Och bakom Västerbron går solen ner i rött. Det nästan tyst. Som ett obehagligt allvar. Drar sig hösten in i stan. Det finns en doft av allting murket, kallt och blött. Och nästan tyst.
Ensamma dar. Väldiga värld. Orden ekar, hennes röst. Ingen sömn, inga svar. Ingenting kvar, mer än ett rostigt svärd. Som hugger och vrider sig i mitt bröst. Vi ses på Hjärtats Bar. Det här är brustna hjärtans höst. Det här är timmarna av ovisshet. Poeternas bensin. Det här är natten när vi räknar våra stygn. Allt gick så fort. Du kan dränka dig i minnen. Eller litervis med vin. Du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn. Men allt är gjort!
Ensamma dar. Väldiga värld. Orden ekar, hennes röst. Ingen sömn, inga svar. Ingenting kvar, mer än ett rostigt svärd. Som hugger och vrider sig i mitt bröst. Vi ses på Hjärtats Bar. Det här är brustna hjärtans höst. Det här är timmarna av ovisshet. Poeternas bensin. Det här är natten när vi räknar våra stygn. Allt gick så fort. Du kan dränka dig i minnen. Eller litervis med vin. Du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn. Men allt är gjort!
Jag hör rösten så tydligt. Även om den är spruken. Men den röst jag hör är inte spruken. Den är hel och ren! Synd bara att den är så långt bort så den inte borde höras längre! Det kanske till och med är så att jag inte hör den? Det är nog mera troligt egentligen. Men viljan. Den sista gnutta vilja! Gör att man hör det man inte borde höra. Samma vilja som gör att man kan tolka en sak så oerhört annorlunda än vad det är. Att man kan tolka ett "Jag vet inte!" som samma sak som ett "Ja!". Nog för att det inte är ett bestmnt "Nej!" iallafall. Men frågan är hur mycket vilja man har kvar när den redan är slut?
Frågan är vem man bör träffa på brustna hjärtans bar? Kan man säga något vettigt när man har säga om man platsar där? Uppenbarligen inte! Bara att läsa min blogg... Men det rostiga svärdet är verkligen rostigt... Och stygnen kommer bli så många så många så många.
Fredags var den bästa dagen på oerhört länge. Men det lär ju knappast hända igen... Eller kanske..? Eller nej..
På återsende!
Frågan är vem man bör träffa på brustna hjärtans bar? Kan man säga något vettigt när man har säga om man platsar där? Uppenbarligen inte! Bara att läsa min blogg... Men det rostiga svärdet är verkligen rostigt... Och stygnen kommer bli så många så många så många.
Fredags var den bästa dagen på oerhört länge. Men det lär ju knappast hända igen... Eller kanske..? Eller nej..
På återsende!
Tänk!
Dom kunde inte ana mitt lidande och kval. Dom trodde allt blir bättre, tiden läker alla sår. Säkert står han leende en dag. Dom sett mig stå vid stranden med blick i fjärran fäst. Hur tårar utav längtan stal all kraft ut mitt bröst. Men ej hjärtat hastigt brister när så saknad sakta tär, Ett hjärta blöder sakta, tynar bort. Svag och blek; en viskning: Är jag kommen hem igen? Så går hon bort min älskling och reser åter hem Ett leende av lycka: Jag är hemmavid igen. Så far hon bort min älskling och får ro.
Tänk! Tänk att man kan tänka så olika på samma gång. Att man under en kort period kan vara splitrad över sina tankar! För att sedan bli så fruktansvärt glad för att det blir som hoppats! Samtidigt! I samma sekund bli så ledsen för att det blev som man hade fruktat! Men det är sådant som kan hända! Men att man (läs jag) tänker så gör mig så fruktansvärt arg! Jag hatar att man (läs jag) gör så! Sen att regera så när det blir en bra grej! Om man gör så har man förbrukat mycket av sina livspoäng! Gör man (läs jag) något sådan så kommer en fruktansvärd hämnd att utkrävas! Men men! Det var fint så läng det vara helt enkelt. Får fortsätta med det! För det kommer nog flera!
På återsende!
Tänk! Tänk att man kan tänka så olika på samma gång. Att man under en kort period kan vara splitrad över sina tankar! För att sedan bli så fruktansvärt glad för att det blir som hoppats! Samtidigt! I samma sekund bli så ledsen för att det blev som man hade fruktat! Men det är sådant som kan hända! Men att man (läs jag) tänker så gör mig så fruktansvärt arg! Jag hatar att man (läs jag) gör så! Sen att regera så när det blir en bra grej! Om man gör så har man förbrukat mycket av sina livspoäng! Gör man (läs jag) något sådan så kommer en fruktansvärd hämnd att utkrävas! Men men! Det var fint så läng det vara helt enkelt. Får fortsätta med det! För det kommer nog flera!
På återsende!
Varför är det så?
Du letar i bilen. Letar i båten. Letar i huset. Du letar hos mig. Finns inte på festen. Inte på jobbet. Inte i skolan. Inte hos dig. Du letar i bilen. Letar i båten. Letar i huset. Du letar hos mig. Men ingenstans finns det. Som du förlorat. Ingenstans finns det som du kallade dig. Stannar bilen. Går in på Konsum. Stjäl en påse grillchips och en läsk. Alla ser dig. Men ingen tar dig. Varför är det så? Ja, varför? Varför vill ingen ta dig? Varför är det så? Varför vill ingen ta dig? Varför är det så?
Ibland kan man undra varför man blir som man blir. Alltså all omgivnign och dom värderingar och gener man får med sig hemmifrån är det väll. Men frågan är väll varför. Varför blev inte jag den coola killen som stod i hörnet med en ciggarett och spöade alla man kände för att spöa? Eller en av dom där fotbollskillarna? Eller alltså en av dom som var bra på det! Det fanns en tid, ganska många gånger faktiskt, då jag var helt nöjd med det som det var. Men ibland börjar man fundera. Att jag skulle ha rätt och alla andra skulle ha fel känns dock ganska osanolikt! Även om det skulle vara så! Vad spelar det för roll ändå?
Det fanns förr en prips blå reklam. Den handlade om tre ganska fula killar som sitter på en strand och filosoferar över ett par öl. När en av dom säger "Eftersom skönhetsidialen är olika på olika ställen, så någonstans är du och du och jag snyggast!" Brukar tänka på det. Det borde gälla alla saker! Har letat, och letar, efter min plats! Där jag har det så! Det enda jag har hittat är ställen där det inte är så... Men jag har hittat stället jag önskar att det var! Men det kommer nog aldrig bli så ändå!
På återsende!
Ibland kan man undra varför man blir som man blir. Alltså all omgivnign och dom värderingar och gener man får med sig hemmifrån är det väll. Men frågan är väll varför. Varför blev inte jag den coola killen som stod i hörnet med en ciggarett och spöade alla man kände för att spöa? Eller en av dom där fotbollskillarna? Eller alltså en av dom som var bra på det! Det fanns en tid, ganska många gånger faktiskt, då jag var helt nöjd med det som det var. Men ibland börjar man fundera. Att jag skulle ha rätt och alla andra skulle ha fel känns dock ganska osanolikt! Även om det skulle vara så! Vad spelar det för roll ändå?
Det fanns förr en prips blå reklam. Den handlade om tre ganska fula killar som sitter på en strand och filosoferar över ett par öl. När en av dom säger "Eftersom skönhetsidialen är olika på olika ställen, så någonstans är du och du och jag snyggast!" Brukar tänka på det. Det borde gälla alla saker! Har letat, och letar, efter min plats! Där jag har det så! Det enda jag har hittat är ställen där det inte är så... Men jag har hittat stället jag önskar att det var! Men det kommer nog aldrig bli så ändå!
På återsende!
Höst på min planet...
Jag kanske borde åka utomlands. Du säger att jag borde se mig kring. Men jag har inte tid med någon annanstans. Har inte lust med massa "någonting". Jag vill se frost ur varje sommardagg. Jag vill se skymning mitt i rusningen. Jag vill se vimlet byta ytterplagg. Jag vill se löven byta färg igen. Du säger att jag har en liten värld, men den är större än begärd. Jag vilar under himmelen i höst på min planet. Jag sjunger för mig själv, fastän jag vet att sånt kan kallas ensamhet.
Vilket jäkla väder det är! Regnet öser ner och det är motvind! Dom sista löven har fallit från träde. Dock det känns som det kommer dröja tills snön kommer komma. Har funderat på att skriva julklapps lista. Men önskar tyvär bara sånt som jag aldrig kommer få! Så jag måste nog strunta i det! Men om det är någon som är bra på att knyta en stark knut så skulle det underlätta! Eftersom repet jag har verkar vara för kort!
På återsende!
På återsende!
